Samtida konst: I framkant av utvecklingen

Gerhard Richter, Bruce Nauman, Tony Cragg, Anselm Kiefer, Cindy Sherman, Rosemarie Trockel, Ólafur Elíasson och Georg Baselitz: De anses alla vara de mest framgångsrika samtida bildkonstnärerna i världen i dag. De representerar mycket olika genrer, som måleri, skulptur, installation eller objektkonst, och speglar konsten i början av 2000-talet. Denna period kännetecknas av en stor variation av stilar, teman och tekniker. Begreppet "samtidskonst" syftar i första hand på en specifik tidsperiod som behöver definieras mer i detalj, snarare än på konkreta konstnärliga drag i 2000-talets skulptur och måleri.

Vad är samtidskonst?

Frågan "Vad är samtidskonst?" är inte lätt att besvara. Faktum är att det inte råder någon större enighet om vilken fas i konsthistorien som termen ska beteckna. Först och främst kan samtidskonsten tydligt skiljas från den moderna konsten. Under lång tid användes de två termerna synonymt. Numera används dock termen "modern konst" uteslutande för konst från den moderna eran, som uppstod ungefär i fasen från slutet av 1800-talet till 1940-talet.

Begreppet "samtidskonst" å andra sidan, i en snäv definition, avser alla de verk som skapades för och under en viss tid. Dessa verk är nära kopplade till det aktuella sammanhanget och refererar till den nuvarande situationen och händelserna. Dessutom sker deras skapandeprocess och offentliga mottagande i nära anslutning till varandra.

"Contemporary Art" används dock ofta för att referera till en längre tidsperiod. I denna definition syftar termen inte längre bara på konst här och nu utan omfattar verk från flera decennier. Utgångspunkten för detta varierar kraftigt. Vissa anser att det är efter andra världskrigets slut, medan andra anser att det börjar på 1960-talet. Mycket bra exempel på detta synsätt finns i titlar på utställningar, mässor, samlingar, kataloger och gallerier. "Collection of Contemporary Art of the Federal Republic of Germany" innehåller till exempel verk från 1949 fram till idag. Många viktiga och inflytelserika stilar i konsthistorien hör till denna bredare definition, till exempel abstrakt expressionism, surrealism, minimalism, ready-mades eller popkonst.

Samtida konströrelse - stor variation av stilar och tekniker

Till skillnad från många andra epoker finns det i dag ingen dominerande stil som präglar hela konstscenen. Istället uppvisar samtidskonsten i början av 1900-talet ett brett spektrum av stilar. Samtidskonsten innehåller t.ex. verk som kan förknippas med expressionism, impressionism, abstraktion eller realism. Men konstnärerna växlar också ofta mellan olika stilar eller kombinerar dem.

Teknikerna är också olika. Traditionella genrer som måleri, teckning, fotografi och skulptur är fortfarande populära. Samtidigt har dock många andra former av representation, som gatukonst och urban konst, videokonst, performance, installation, konceptuell konst och digital konst vuxit fram, inklusive användning av artificiell intelligens. Gränserna mellan dessa tekniker är nu också flytande.

Samtidskonstens uppgifter och innehåll

Enligt både sin egen självuppfattning och allmänhetens uppfattning har den samtida konströrelsen ett socialt ansvar och vissa uppgifter att uppfylla. Den mest uppenbara förväntningen på samtidskonsten är att den ska skapa något nytt och oöverträffat. Den ska i möjligaste mån inte kopiera välkända representationsformer och stilar, utan bryta med invanda traditioner och erbjuda nya perspektiv på innehåll, form och genrer.

Förutom ett progressivt bild- och formkoncept förväntas den samtida bildkonsten i allt högre grad ta ställning till ett innehåll. Dess centrala funktion är därför att hålla upp en spegel mot världen. Konsten ska erbjuda ett rum för reflektion och kritik. Samtidskonstnärer ska utmana verkligheten, stimulera till diskussion och lyfta fram motsägelser och brister i system som politik, kultur, ekonomi och samhälle.

Etablerade regler och konventioner i mänskligt beteende eller frågor om perception bör också reflekteras över. Medveten provokation är ett typiskt kännetecken för den samtida konströrelsen när det gäller att uppnå dessa mål. För att väcka den uppmärksamhet som krävs är verken ofta obekväma, omskakande eller störande. Detta är dock inte ett självändamål. Snarare vill konstnärerna skaka om och avslöja allt det som allmänheten tenderar att blunda för. Endast på så sätt kan de uppfylla sin uppgift att ge ett betydande bidrag till det offentliga samtalet.

Under de senaste åren har samtidskonsten också förväntats inta en självkritisk hållning - både inifrån och utifrån. Vissa mekanismer och särdrag på den nuvarande konstmarknaden har ju varit föremål för mycket kritik. Kritiken handlar bland annat om den växande kommersialiseringen och marknadstrycket på konsten. Konstscenens ibland elitistiska avståndstagande och tendens att skandalisera möter också föga gillande. Det finns också en offentlig debatt om hur berättigade de ibland astronomiska auktionsresultaten för ett fåtal konstverk är. Många konstnärer reagerar på dessa impulser. I sina verk ifrågasätter de marknadens logik och ställer sin egen roll och sitt eget syfte till diskussion.

Kännetecken för samtida konst: Mekanismer och marknader

På grund av den stora mångfalden av stilar och tekniker är det svårt att ge en heltäckande beskrivning av 2000-talets bildkonst med bara några få kännetecken. Förutom den rent konstnärliga sidan finns det dock några allmänna förhållanden som är typiska för samtidskonsten och som påverkar den kreativa processen.

För det första kan man konstatera att bildkonsten i dag är mer utbredd än någonsin tidigare. Genom att olika politiska, ekonomiska och sociala gränser har avlägsnats har bildkonsten kunnat etablera sig i allt fler aspekter av livet. Globalisering, digitalisering och webbteknik gör att både antalet konsumenter och producenter av konst är större än någonsin tidigare.

Nya marknader och distributionskanaler har förvandlat bildkonsten till en betydande ekonomisk faktor. Konstauktioner omsätter miljardbelopp varje år och mässor, gallerier och utställningshallar lockar ständigt rekordmånga besökare. Konstverk har blivit en etablerad form av kapitalinvestering.

Men denna progressiva kommersialisering väcker också mycket kritik. Dessa förhållanden leder till en ytlig, urskillningslös och godtycklig konst. Konstnärer kan bli alltför inriktade på marknadens behov och avvika från sina individuella kreativa impulser. Risktagandet minskar och det ekonomiska trycket hindrar samtidskonstnärerna från att utvecklas fritt.

Teknologiseringen innebär också både en möjlighet och en utmaning. Till exempel måste det samtida måleriet på 2000-talet förhålla sig till artificiell intelligens. Men många konstnärer använder också målmedvetet digital teknik och utnyttjar den på ett kreativt sätt. Denna utveckling formar den samtida konströrelsen och kommer att fortsätta att göra det. Samtidskonsten ligger trots allt alltid i framkant och utvecklas lika snabbt som den värld där den skapas.