Porträttmåleri: Människan i centrum

Avbildningar av människor hör till de äldsta motiven inom måleriet. Ursprunget till denna genre går tillbaka till antiken. Porträttmåleriet har bestått under många epoker och har fortfarande en framträdande plats i den samtida konsten. Många konstnärer har under sina karriärer utforskat detta populära men samtidigt utmanande bildmotiv.

Porträttmåleriets konst består i att fånga inte bara det fysiska utseendet utan också essensen och karaktären hos de personer som porträtteras. Under århundradenas lopp har det uppstått många olika varianter av porträttkonst. Dessa skiljer sig bland annat åt vad gäller status och antal avbildade personer, bildens detaljrikedom samt modellernas hållning eller synvinkel. Dessutom har graden av realism i avbildningarna utvecklats med de olika konströrelserna genom historien.

Vilka individer avbildas i porträttmåleriet?

Vanligtvis skapas porträtt av verkliga personer eller personer som uppfattas som verkliga. Den grupp av människor som avbildas i dessa konstverk har dock förändrats under olika tidsepoker. Om en person blev förevigad i ett porträtt berodde till stor del på personens rykte och samhälleliga status. Under romarriket och det forntida Egypten porträtterades till exempel främst gudar och härskare. Även representanter för prästerskapet fick denna ära. Dessutom lät man porträttera köpmän och handelsmän som hade råd med det. Den vanliga befolkningen var dock i allmänhet utesluten som motiv för porträtt. I de flesta fall var porträtt beställningsverk som fungerade som symboler för auktoritet eller påminnelser om stora personligheter och deras bedrifter.

Det var först under 1800-talets porträttmåleri som den sociala elitens exklusiva privilegium att avbildas i målningar började försvinna. Under romantiken började konstnärerna avbilda vanliga människor som bönder, hushållerskor och trädgårdsmästare i arbete. Denna trend förstärktes under de följande decennierna och på 1900-talet fanns nästan alla samhällsskikt representerade i porträttmåleriet. Ett bra exempel är popkonströrelsen, där porträtt av kända personer som politiker, musiker eller skådespelare stod i centrum.

Självporträtt som en särskild form inom porträttkonsten

I självporträtt gör konstnären sig själv till motiv i sitt verk. Från och med 1400-talet började konstnärer som Leonardo da Vinci, Albrecht Dürer och Rembrandt skapa självporträtt. Dessa sågs som uttryck för deras växande självförtroende och ökande samhälleliga status. Men de fungerade också som ett övnings- och experimentfält. Konstnärer från alla efterföljande epoker, som Vincent van Gogh, Pierre-Auguste Renoir och Paula Modersohn-Becker, tog upp denna idé. Den mexikanska målaren Frida Kahlo gav t.ex. en enkel förklaring till varför hon skapade självporträtt: hon målade sig själv eftersom hon ofta var ensam och kände sig själv bäst.

Porträtt i måleri: Tronies

Genren "tronies" skiljer sig något från vanliga porträtt. Tronies avbildar också människor, men dessa är vanligtvis inte verkliga individer. Tronies används ofta för att öva specifika ansiktsstudier eller för att exemplifiera en allmän typ eller vissa karaktärsdrag.

Porträttmåleriets genre har många variationer

Begreppet "porträtt" omfattar inte bara avbildningar av ansikten som är vända rakt framifrån. Snarare är genren uppdelad i många underkategorier. Det mest uppenbara kännetecknet är antalet avbildade personer. På många porträtt är det bara en enda person som utgör bildens mittpunkt. Vid sidan av individuella porträtt finns det dubbelporträtt, ofta av syskon eller par, samt grupporträtt, t.ex. av hela familjer.

Ytterligare undergrupper av porträtt kategoriseras efter bildens detaljrikedom eller hur stor del av modellens kropp som visas på bilden. Ett "huvudfoto" omfattar t.ex. hela huvudet ner till halsen, medan en "byst" omfattar övre halvan av bålen. Porträtt i "trekvartslängd" visar personen från huvud till lår, medan porträtt i "hellängd" visar hela kroppen.

Skillnader finns också i motivets pose eller betraktarens perspektiv. I en "full face" tittar modellen direkt på betraktaren. I en "profilvy" visas ansiktet från sidan, medan "halvprofil" och "trekvartsvy" beskriver andra vinklar där modellens ansikte är vänt mot betraktaren.

Porträtt - en bild av människor?

I en stor del av porträttverken har konstnärerna försökt att avbilda modellerna så troget som möjligt. Man ska dock inte utgå från att det finns en en-till-en-korrespondens mellan modellens proportioner och avbildningen i konstverket. Ett realistiskt porträtt kan ifrågasättas av flera skäl:

• Porträtt visar ofta bara generella typer: Tidiga porträtt, som t.ex. de som är kända från antiken, visar vanligtvis bara några få individuella egenskaper hos de avbildade personerna. Under den tiden var det vanligt att avbilda gudar eller härskare enligt allmänna normer. Personliga egenskaper framgick i bästa fall av vapen, kronor eller andra föremål som symboliserade samhällelig status.
• Porträttmåleriet idealiserar och förskönar: Många porträtt är beställningsverk av inflytelserika eller rika personer. Dessa personer strävade ofta efter strategiska mål genom sina porträtt och lade stor vikt vid att framstå som så imponerande och fördelaktiga som möjligt. Därför utövade de ett direkt inflytande på målarna och kontrollerade hur de skulle avbildas.
• Konstnärens syn är inte objektiv: Konstnärens perspektiv och det sätt på vilket han eller hon för fram personen på duken kan vara subjektivt. Konstnärens situation eller relation till modellen kan återspeglas i bilden. Författaren Oscar Wilde menade till och med att ett porträtt avslöjar mer om målaren än om motivet: "Det är snarare målaren som, på den färgade duken, avslöjar sig själv."
• Stilen kanske inte kräver det: I början av 1900-talet, särskilt i och med expressionismens intåg, hade uppfattningen om att porträtt måste vara realistiska försvunnit. Expressionisterna strävade inte efter en naturlig eller smickrande avbildning av individer. Istället ville de se bortom fasaden och ge en inblick i motivets själ och karaktär. Därför skapade konstnärer som Gabriele Münter, Alexej von Jawlensky, Egon Schiele och Oskar Kokoschka abstraherande, skoningslösa och ibland föga smickrande porträtt.

Berömda porträtt i konsthistorien

Några av de mest kända och värdefulla målningarna i historien är porträtt. Två verk av en renässanskonstnär hör till de mest betydelsefulla porträtten genom tiderna. Leonardo da Vincis "Mona Lisa" är utan tvekan det porträtt som är mest känt över hela världen. Ett annat verk av da Vinci som har rönt stor uppmärksamhet är "Salvator Mundi", en oljemålning från omkring 1500 som föreställer Jesus Kristus och som auktionerades ut för 450 miljoner US-dollar 2017.

Under 1600-talet fortsatte porträttmåleriets popularitet att stiga. I synnerhet Nederländerna blev hemvist för många porträttmålare, däribland Jan Vermeer van Delft. År 1665 skapade han den legendariska "Flickan med pärlörhänge", som fortsätter att fängsla konstentusiaster än idag.

Under 1700-talet utfördes flera imponerande och än idag berömda porträtt av kungar. Bland annat kan nämnas porträtt av den franske kungen Ludvig XIV av Hyacinthe Rigaud och en målning av Fredrik II av Anton Graff.

Under 1800-talet revolutionerade impressionismen porträttmåleriet. Även om denna epok främst fokuserade på landskapsmålningar, producerade den också ett välkänt porträtt: Vincent van Goghs "Självporträtt med stråhatt" från 1887.

Under 1900-talet, som präglades av en mångfald av stilar, uppstod flera ikoniska porträtt. Picassos "Les Demoiselles d'Avignon" från 1907 anses vara ett av kubismens banbrytande verk. Gustav Klimt skapade en av de mest berömda målningarna genom tiderna med "Adele Bloch-Bauer I" i början av 1900-talet.

Även inom popkonströrelsen förblev avbildningar av människor ett viktigt tema. Andy Warhol skapade till exempel sin världsberömda silkscreen-serie av Marilyn Monroe 1967, baserad på ett fotografi. I en annan tidningsartikel om detta ämne kan du ta reda på tio fascinerande fakta om Andy Warhols Marilyn. Många andra tolkningar av genren följde, till exempel Robert Longos slående svartvita porträtt och Gerhard Richters omisskännliga oskarpa effekter. Porträttmåleriet är än i dag mycket populärt bland både konstnärer och publik.