Konstnärlig fotografering: Motivet bakom bilden

Ända sedan fotografiet uppfanns i mitten av 1800-talet har otaliga undergenrer utvecklats, till exempel naturfotografi, vetenskaplig fotografi, svartvit fotografi, porträttfotografi eller reklamfotografi. Dessa genrer har olika inriktning, men alla har i slutändan haft det centrala målet att avbilda verkliga föremål.

Den konstnärliga fotografin, som utvecklades i början av 1900-talet, har ett annat tillvägagångssätt. Den lämnar fotografiets reproduktiva aspekt åt sidan och utvidgar avsevärt spektrumet för vad ett fotografi kan göra. I den konstnärliga fotografiuppfattningen blir fotografiet en del av ett konstnärligt koncept och ska förmedla budskap långt bortom bildens innehåll. Fotokonstnärerna förknippar en angelägenhet med bilden och vill förmedla värden och idéer eller ifrågasätta verkligheten. På så sätt blir motivet bakom bilden viktigare än själva fotot. Fotot förvandlas till en symbol och börjar på så sätt "skapa verklighet".

Den högsta nivån av verklighetsfrånvändhet nås av den experimentella fotografin, som överger alla konventionella traditioner, vare sig det gäller motivval eller fotograferingsteknik, och i stället producerar konstfotografi som i vissa fall är mycket abstrakt. Men när det gäller de bildteman som ligger till grund för det konstnärliga arbetet är konstfotografin inte alls långt ifrån andra former av konst. Du kan hitta landskap, porträtt, nakenbilder eller stilleben här också. Dessutom är mediets självreflektion ett viktigt fokus. Med hjälp av olika medel ifrågasätter vi våra betraktningsvanor, ifrågasätter i grunden fotografiets bildkaraktär och utforskar mediets gränser.

Fotografi som en konstnärlig process

Inom modern fotografi i allmänhet och konstfotografi i synnerhet räcker det inte med att bara trycka på kamerans slutare. Kvaliteten på fotot eller konstverket avgörs av många olika faktorer som fotokonstnären kan påverka både i förväg och i efterhand. Hit hör t.ex. kamerans kvalitet och egenskaper, de allmänna förhållandena och parametrarna för den fotografiska processen samt den digitala eller analoga efterbehandlingen.

• Rätt val av kamera: Idag finns det otaliga tekniker och apparater för att ta bilder - från hålkameror till smartphones och digitala spegelreflexkameror. Eftersom dessa skiljer sig avsevärt åt när det gäller kvalitet har valet av kamera i sig ett betydande inflytande på slutresultatet. Numera är det förmodligen digitalkameror som används mest inom den professionella sektorn, t.ex. en spegelreflexkamera eller en systemkamera. Men även smartphones används i allt större utsträckning för (konst)fotografering tack vare sina högupplösta kameror. Analoga kameror, som t.ex. Hasselblads legendariska mellanformatskameror, har fortfarande ett stort antal anhängare bland professionella fotografer. Objektivens ljusintensitet och vinkel är av stor betydelse för alla kameramodeller. Till exempel kan vidvinkelobjektiv eller fiskögeobjektiv förändra eller förvränga motivet avsevärt redan när bilden tas.
• Motivets iscensättning och fotografiets parametrar: Konstnärlig fotografering börjar redan med valet av motiv och den miljö där det befinner sig. Det gör stor skillnad om ett föremål fotograferas i en vit kub eller i ett landskap. Den naturliga eller artificiella belysningen avgör också atmosfären och därmed fotots budskap. Lika viktigt är beslutet om man ska ta ett färgfoto eller ett svartvitt foto. Slutligen kan inramningen, bildvinkeln, bildkompositionen, exponeringen och skärpedjupet förvandla ett dokumentärt foto till ett konstnärligt fotografi.
• Förädling av fotot genom analog och digital efterbehandling: För många fotokonstnärer börjar det verkliga arbetet efter att bilden har tagits. Beroende på medium finns det olika sätt att förändra fotot i efterhand. Redan i början av 1900-talet började konstnärer kombinera eller bearbeta fotografier med andra tekniker. De integrerade bilderna i collage och klippte, klistrade eller målade över dem. Digital fotografering erbjuder ett nästan oändligt urval av möjliga bearbetningsvarianter. Med datorstödda bildredigeringsprogram kan foton manipuleras på nästan alla tänkbara sätt. I form av högupplösta utskrifter kan dessa digitala produkter sedan åter presenteras i analog form.

Det finns alltså många olika faktorer som kan användas för att påverka den fotografiska processen. Men tekniken är bara ett verktyg - den konstnärliga idén, ett budskap eller ett koncept måste utvecklas av konstnären i förväg.

Konstnärlig fotografi kämpade länge för att behålla sin status

I dagens konstvärld är modern fotografi otvivelaktigt erkänd som ett viktigt bidrag till bildkonsten. Museer och gallerier runt om i världen ägnar sig åt konstfotografi i utställningar, konstskolor erbjuder relevanta kurser och fotografier erbjuds också allt oftare till försäljning på auktioner. Konstfotografi har också hamnat i samlingarna hos världens största museer, till exempel MoMa, New York, Whitney Museum of American Art, New York, Musée d'Orsay, Paris, Museum Folkwang, Essen eller Museum für Fotografie, Berlin.

Fotografiet fick dock kämpa länge för att etablera sig som en jämbördig konstnärlig uttrycksform. När den uppfanns och vidareutvecklades i mitten av 1800-talet användes den till en början enbart för att avbilda verkligheten. Men redan i början av 1900-talet började dadaisterna experimentera med fotografier eller den fotografiska processen. Fotografiet kom dock inte in på konstmuseerna förrän i mitten av 1900-talet. Det pågick en lång debatt om fotografiets konstnärliga förtjänster och om huruvida fotografier kunde betraktas som konstverk enligt konventionella normer.

Eftersom denna "moderna" form av bildproduktion skilde sig fundamentalt från måleri och skulptur, var de konventionella kategorierna för konst inte längre tillämpliga. Diskussionerna handlade (och handlar fortfarande i viss mån) i huvudsak om hur mycket hantverk och kreativitet som är involverat i konstfotografering och hur unika verk kan definieras.

Fotografi vs måleri och skulptur: Nya standarder för konst

Fram till slutet av 1800-talet definierades den konstnärliga prestationen av storleken på kreativitet och hantverksskicklighet. Konstnärer gjorde anspråk på att skapa en individuell tolkning av verkligheten i målningar och skulpturer.

För den abstrakta konstfotografin från 1900-talet och framåt fanns det inte ens några mallar alls, utan de var helt fritt associerade och bokstavligen skapade ur tomma intet. Denna intellektuella kreativa process förnekades ursprungligen för fotografin med argumentet att den helt enkelt reproducerade verkligheten ett till ett. Det behövdes inga konstnärliga färdigheter för att fånga ett existerande objekt på celluloid. Detsamma gäller för hantverket.

Måleri och skulptur kräver åratal av övning och träning och kräver talang både för att hantera pensel och mejsel och för abstrakt och rumsligt tänkande. Fotografi däremot producerar själva verket genom mekanik och teknik och är därför inte jämförbart med "fin" konst. Idag har vi kommit långt bortom dessa motsättningar. Förutom de tekniska färdigheterna erkänns nu även fotokonstnärernas kreativa prestationer, eftersom det inte går att ta miste på att t.ex. valet av motiv, bildkompositionen, iscensättningen eller efterbehandlingen kräver stor skicklighet och kunskap.

Under lång tid ansågs det unika i ett konstverk vara ytterligare ett kriterium. Fotografi saknar till sin natur den unika karaktären eftersom man teoretiskt sett kan göra ett oändligt antal utskrifter av ett fotografi. Men nuförtiden är oron för godtycklig duplicering helt grundlös. Med upplagor, begränsningar och kontroll av antalet avtryck kan en form av sällsynthet skapas även inom fotografin.

Konstfotografi på konstmarknaden

Många konstnärer har redan gjort sig ett namn världen över med sina fotografier. Kända konstnärer inom konstnärlig fotografi är till exempel Helmut Newton, Anton Corbijn, Peter Lindbergh, Cindy Sherman, Jeff Wall, Andreas Gursky, Barbara Klemm, Edward Ruscha, Candida Höfer, Bernd och Hilla Becher eller Man Ray. Men även om fotografi nu är etablerat som en del av de sköna konsterna, ligger det fortfarande efter måleri och skulptur på konstmarknaden. De flesta fotografer är fortfarande miltals från den berömmelse och framför allt de inkomster eller auktionsintäkter som deras kollegor inom måleri och skulptur har.

Som alltid är det undantagen som bekräftar regeln. År 2011 sålde till exempel Christie's auktionshus i New York ett fotografi av Andreas Gursky för rekordsumman 4,3 miljoner US-dollar. Detta bekräftar åtminstone det växande intresset för fotografi och dess relevans för bildkonsten.