Fyra berömda självporträtt som du bör känna till

Porträttmåleri är konsten att avbilda människor och deras karaktärer i en bild. Idag är porträttmålningar en stapelvara i många målares repertoar. Under porträttmåleriets utveckling har en av dess varianter vuxit fram som en självständig genre - självporträttet.

Konstnärer från olika tidsepoker placerade sig själva i centrum för sina verk, bland annat

• Claude Monet,
• Pablo Picasso,
• Gerhard Richter,
• Frida Kahlo,
• August Macke,
• Vincent van Gogh,
• Paula Modersohn-Becker,
• Otto Dix, och
• Egon Schiele.

Självporträttets rötter sägs gå tillbaka till antiken. Genren blev dock inte särskilt populär förrän från 1400-talet och framåt, då flera kända konstnärer skapade porträtt av sig själva.

De tidigaste självporträtten av konstnärer anses vara Albrecht Dürers verk. Men även andra renässanskonstnärer, som Leonardo da Vinci och Rembrandt, började utforska självporträttet. Sedan dess har självporträttet utvecklats till ett populärt motiv inom måleriet.

Självporträtt i konsten - konstnärer gör sig själva till modeller

Självporträttets speciella karaktär - både för konstnären och för betraktaren - ligger i att det upplöser den typiska rollfördelningen i målningsprocessen. I vanliga fall iakttar målaren sina medmänniskor och sin omgivning. De subjektiva intrycken uttrycker de sedan i sina verk. Men i självporträttet tar man på sig båda rollerna och avbildar sig själv.

Konstnärer erbjuder allmänheten unika inblickar i sina inre liv. Till skillnad från porträtt av andra människor kan de direkt kanalisera sina känslor in i verken. Självporträtt i konsten kan dessutom fylla andra syften. När berömda målare skapar självporträtt har de full kontroll över hur de framträder i bilden. De kan avbilda sig själva på ett idealiserat och förskönande sätt men också på ett mycket realistiskt eller abstrakt sätt. På så sätt kan självporträtt bli ett effektivt verktyg för själviscensättning.

Ibland fungerar självporträtt i måleriet helt enkelt som ett sätt att öva sig på att avbilda ansikten. I det fallet blir det egna ansiktet en mycket praktisk och alltid tillgänglig modell. När det gäller teknik, olika perspektiv och beskärning skiljer sig självporträtt knappast från porträtt. Precis som i porträttmåleriet finns det också här undergrupper som definieras av respektive bilddetalj. Detsamma gäller huvudets position och personens betraktningsvinkel, t.ex. "frontalvy", "profilporträtt" eller "halvprofil".

Här presenterar vi några kända självporträtt och deras konstnärer.

Berömt självporträtt av Rembrandt: "Självporträtt med Saskia"

Rembrandt Harmenszoon van Rijn (1606-1669) var en av de mest kända målarna som upptäckte självporträttet redan på 1600-talet. Idag är den holländske målaren en av de mest kända representanterna för barockkonsten.

Han arbetade med olika tekniker, främst måleri, etsning och teckning. Han utbildade också unga konstnärer i sin ateljé. Rembrandt målade främst landskap, genrescener, stilleben, historiska målningar och porträtt. Bland hans mest kända verk märks

• "Nattvakten",
• "Samsons förblindning", och
• "Dr Tulps anatomi".

Under många år försörjde han sig som en välbokad porträttmålare. Samtidigt började han dock också mycket tidigt att porträttera sig själv. Under cirka fyrtio år porträtterade han regelbundet sig själv. På så sätt dokumenterade han minutiöst sitt åldrande - som i en dagbok.

För honom hade självporträtten emellertid också en mycket praktisk användning. Han använde sig själv som modell för studier och övade sig på att avbilda mänskliga ansiktsdrag på sin spegelbild. I sina självporträtt visade han sig själv i olika känslotillstånd, som glad, ledsen, eftertänksam eller förvånad. Han experimenterade också med hur ljus och skugga kunde användas för att framhäva ansiktsuttryck.

Ett av hans mest kända självporträtt är målningen "Självporträtt med Saskia". I detta verk från 1638 hämtade Rembrandt inspiration från liknelsen om den förlorade sonen i Nya testamentet. Han avbildade sig själv som en ung man som slösade med sin fars pengar. Kvinnan vid hans sida är hans hustru Saskia. I dag ingår bilden i samlingen Gemäldegalerie Alte Meister i Dresden, Tyskland.

Armin Mueller-Stahl: "Självporträtt med cigarett"

De flesta känner honom som en internationellt framgångsrik karaktärsskådespelare, men han har också många andra konstnärliga talanger: Armin Mueller-Stahl.

Den tyske konstnären, född 1930, är inte bara en känd skådespelare utan också en utbildad konsertviolinist och författare till dikter och romaner. Hans stora kärlek är dock bildkonsten, som har varit hans huvudfokus under flera år.

Med sina målningar, teckningar och grafik har han redan organiserat ett stort antal utställningar. Mueller-Stahl arbetar främst med figurativa genrer som landskap, stilleben och porträtt. Hans stil kännetecknas av en uttrycksfullhet som ibland gränsar till abstraktion. Ändå behåller hans motiv alltid sin ursprungliga karaktär. Detta gäller särskilt hans porträtt, som ofta avbildar framstående personligheter som

• Helmut Schmidt,
• Ludwig van Beethoven,
• David Bowie eller
• Liz Taylor.

Han använder ofta sig själv som motiv. I sina självporträtt visar han sig själv i olika skeden av sitt liv. Ibland målade han sig själv med en violin och ibland som en karaktär i en film där han medverkade. I litografin "Self-Portrait with Cigarette" från 2021 avbildar han sig själv med mustasch och en cigarett i mungipan. Detta för tydligt tankarna till tidigare tider då han fortfarande bar skägg. Den svartvita litografin framhäver hans ansiktsdrag på ett mycket direkt och uttrycksfullt sätt. Endast hälften av hans ansikte är fullt igenkännligt - som om det träder fram ur en skugga.

Andy Warhol: "Självporträtt"

Han var kungen av popkonst och en mästare på självpresentation - den amerikanske konstnären Andy Warhol (1928-1987). Hans konstnärliga vision motsatte sig alla konventionella normer. Det gällde såväl hans konstuppfattning som hans val av motiv och konstnärliga uttrycksformer.

Warhol arbetade med olika tekniker som måleri, grafik, skulptur och film. Hans varumärke var dock serieproduktionen av konstverk med hjälp av screentryckstekniken. Detta var också en viktig del av hans konstnärliga filosofi.

Warhol bröt också ny mark i sitt val av motiv. Han citerade många föremål som han fann i popkulturen, massmedia och konsumtionssamhället. På så sätt upphöjde han till synes banala vardagsföremål till konst. Till hans mest kända verk hör en serie bilder med "Campbell's" soppburkar och ett stort antal porträtt av kändisar som Marilyn Monroe, Mick Jagger och Mao.

Warhol skapade inte bara konstverk utan presenterade också sig själv som ett konstobjekt. Som en del av sin själviscensättning antog han sin signaturlook med vit peruk och solglasögon. Han satte också sig själv och sitt liv i centrum i flera filmer. Självporträtten bidrog också till iscensättningen av det övergripande konstverket "Andy Warhol".

I ett stort antal verk reflekterade han över sin personlighet och sin status inom (konst)världen. "Self-Portrait" är en del av en stor serie som Warhol påbörjade 1967. En bild från en fotobås fungerade som förlaga till denna serie bilder. Han reproducerade den med screentryck i olika storlekar och grundfärger. Warhol avbildar här sig själv med handen på hakan i en intellektuell pose. Stora delar av hans ansikte är dock dolt i skugga. Detta ger konstnären en mystisk aura. Berömda självporträtt som dessa bidrog i hög grad till Warhols offentliga image och hans myt.

Berömt självporträtt av Max Beckmann: "Självporträtt med saxofon"

Max Beckmann (1884-1950) kan räknas till de främsta tyska målarna inom den klassiska modernismen. Han kan dock inte entydigt hänföras till någon av de målarstilar som var populära vid sekelskiftet 1900. Snarare utvecklade han en mycket självständig stil där han hämtade inspiration från olika epoker.

Influenser från expressionism och kubism, liksom från gamla mästare, klassicism och impressionism, är igenkännliga. Beckmann förblev alltid engagerad i det figurativa måleriet, som är kärnan i hans verk.

Även om han idag ofta förknippas med expressionismen tog han under sitt liv tydligt avstånd från denna rörelse. Han vägrade t.ex. att gå med i konstnärsgruppen Brücke. Ändå föll han i onåd under nazistregimen och förklarades vara degenererad. Idag betraktas Max Beckmann som en av de viktigaste företrädarna för den tyska expressionismen.

Hans verk visas på välkända museer världen över och betingar höga priser på auktioner. Beckmanns tematiska fokus låg på landskap och porträtt, och sedan slutet av 1880-talet även på självporträtt. Bland de kända målarna av självporträtt var Max Beckmann en av de mest produktiva, eftersom han fångade sig själv på bild i olika situationer under hela sitt liv i över 40 målningar och andra grafiska verk.

År 1930 skapade han oljemålningen "Självporträtt med saxofon". Vid den tiden var Beckmann fascinerad av teater, cirkus och musik. I detta verk fördjupade han sig i den världen genom att porträttera sig själv som akrobat. Saxofonen i hans händer symboliserar samtida musik - särskilt jazz. Men hans ansikte i halvskuggan och de dämpade färgerna förmedlar konstnärens sinnesstämning, som varierar från orolig till skeptisk. Originalet till oljemålningen "Självporträtt med saxofon" av Max Beckmann ingår numera i Kunsthalle Bremens samling.