Brücke-konstnärerna: Pionjärer inom expressionismen
I början av 1900-talet var det inte målare eller skulptörer som stod för de stora förändringarna inom konsten, utan arkitektstudenter: År 1905 grundade Karl Schmidt-Rottluff, Fritz Bleyl, Ernst Ludwig Kirchner och Erich Heckel konstnärsgruppen "Brücke" i Dresden, Tyskland. De vände sig bort från den konservativa akademiska doktrinen och utvecklade ett fundamentalt nytt konstnärligt koncept. Fokus låg inte längre på konstens avbildande funktion. Istället skulle den förmedla konstnärernas subjektiva känslor.
Brücke-stilen kännetecknas bland annat av ett radikalt reducerat konstnärligt formkoncept och starka färger. Brücke-expressionismen fick en bestående inverkan på den moderna konsten och påverkade många generationer konstnärer under 1900-talet.
Utvecklingen av Brücke: Från Dresden till Berlin
Konstnärsgruppen Brücke började sin historia i Dresden strax efter sekelskiftet. På Dresdens tekniska universitet korsades vägarna för arkitektstudenterna Karl Schmidt-Rottluff, Fritz Bleyl, Ernst Ludwig Kirchner och Erich Heckel. Utöver sina akademiska studier delade dessa fyra ett stort intresse för måleri och litografi. De såg dock mycket kritiskt på sin tids konst och strävade efter samtida stilförändringar.
För att skapa en institutionell ram för sitt konstnärliga arbete grundade de "Brücke" i juni 1905. Under detta namn hyrde de gemensamma ateljéer, organiserade de första utställningarna och rekryterade även nya medlemmar. Bland de framträdande medlemmarna fanns Max Pechstein och Emil Nolde, som anslöt sig till Brücke 1906, samt Otto Mueller, Kees van Dongen och Cuno Amiet med flera.
Den första stora gemensamma utställningen för Brücke-konstnärerna öppnade den 24 september 1906 i en lampfabrik som ägdes av Karl-Max Seifert. År 1911 flyttade konstnärsgemenskapen från Dresden till Berlin. Huvudstaden hade redan blivit ett centrum för samtida konst och erbjöd fler möjligheter för konstnärerna att ställa ut och bedriva handel. Det gav också nya kontakter med andra avantgardekonstnärer som inspirerade och påverkade Brücke-konstnärerna. Under årens lopp skedde en del förändringar bland medlemmarna, och Fritz Bleyl och Emilio lämnade gruppen kort därefter.
År 1913 upplöstes Brücke helt och hållet, enligt uppgift på grund av Kirchners ökande känsla av sig själv som gruppens ledare och hans nedlåtande behandling av sina kollegor. Efter upplösningen fortsatte alla tidigare Brücke-medlemmar att arbeta i stort sett oberoende av varandra.
Konsten var att förmedla subjektiva upplevelser
De fyra unga arkitektstudenterna från Dresden som skulle bli expressionismens pionjärer hade inte alla genomgått någon konstnärlig utbildning vid en akademi. Kanske gjorde detta att de kunde betrakta sin tids konst med ett särskilt förutsättningslöst och kritiskt perspektiv. De drog slutsatsen att de traditionella principerna för måleri och skulptur inte kunde uttrycka det som var viktigt för dem. Tidens populära stilar, som impressionismen och historiemåleriet, höll sig fortfarande nära den realistiska återgivningen av det objektivt synliga.
Brücke-konstnärerna ansåg att en naturalistisk skildring som enbart bygger på ytliga iakttagelser är meningslös. De ville snarare göra bildkonsten till ett verktyg för att uttrycka sina individuella uppfattningar och känslor. I deras verk skulle konstnärernas passion vara omedelbart påtaglig och skapa en känslomässig koppling till betraktarna. För att uppnå dessa mål sökte Brücke-konstnärerna nya konstnärliga uttrycksformer och ifrågasatte alla existerande formella regler.
Men till skillnad från andra avantgardistiska rörelser som "Blaue Reiter" med sin almanacka och sitt omfattande teoretiska manifest, hade "Brücke" inte något sådant manifest. Deras "program" bestod av ett 74 x 41 millimeter stort träsnitt skapat av Ernst Ludwig Kirchner. Trycket löd:
"Vi sätter vår tilltro till en ny generation av kreatörer och konstälskare och uppmanar alla ungdomar att enas. Och eftersom vi är ungdomar, framtidens bärare, vill vi frånta den bekvämt etablerade äldre generationen friheten att leva och röra sig. Alla som direkt och ärligt återger den kraft som driver dem att skapa tillhör oss."
Vibrerande och impulsiv: Brücke-konstnärernas stil
Konstnärsgruppen Brücke hade som uttalat mål att skildra livet i alla dess aspekter, oförfalskat och omedelbart, i sina konstverk. Expressionisterna bröt ny mark både kreativt och tematiskt. I sitt bildspråk och i sin konstnärliga formkonception avvek de radikalt från tidigare epokers naturalistiska detaljrikedom. Istället reducerade de bildobjektens former och detaljer till ett fåtal karaktäristiska drag. Dessutom framhävde de bildobjektens konturer genom att definiera dem mycket distinkt och skilja dem från varandra med starka färgkontraster.
När det gäller känslor avbildade de ofta sina motiv på ett överdrivet och förvrängt sätt. De förkastade också andra traditionella principer inom måleriet, som centralperspektiv eller rumsligt korrekt komposition. De gav sig själva största möjliga kreativa frihet och placerade alla bildelement på samma plan.
Dessutom fick färgerna en allt större betydelse i det expressionistiska måleriet. De betraktades inte längre bara som material eller verktyg utan fick ett egenvärde och blev nästan iscensatta. Brücke-målarna använde övervägande intensiva färger och applicerade dem monokromatiskt på stora ytor.
Dessutom bröt sig konstnärerna loss från den realistiska färgtilldelningen till föremål och färglade motiven efter sina känslor. Med sin progressiva målarstil vågade sig expressionisterna ofta in i gränslandet till andra discipliner som kubism, karikatyr och abstraktion.
Brücke-konstnärerna gör nya prioriteringar när det gäller motiv
I valet av motiv betonade Brücke-konstnärerna naturlighet och äkthet, precis som de gjorde med den konstnärliga uttrycksformen. Med natur-, landskaps- och nakenskildringar hyllade de livet och friheten. Inspirationen hämtade de ofta från gemensamma utflykter till kusterna vid tyska Nordsjön och Östersjön eller till Moritzburgsjöarna.
Efter att Brücke-konstnärerna flyttat till Berlin blev stadsscener mer framträdande i deras verk. Med bilder av sofistikerade sällskap, gatuscener, dansbanor och kabaréer speglade de storstadslivets liv och rörelse. Under inflytande av moderniseringen och det snabba livet i metropolen blev stämningen i många Brücke-konstnärers verk mörkare och de tog allt oftare upp känslor som ensamhet och rädsla.
Brücke-konstnärerna förändrade den kreativa processen
Brücke-målarna utvecklade inte bara ett nytt bildspråk utan förändrade också hela den kreativa processen. De målade ofta intuitivt, impulsivt, snabbt och med breda penseldrag, vilket gjorde det möjligt för dem att omedelbart uttrycka sin inspiration.
Vid sidan av måleriet fick en annan teknik allt större betydelse för expressionisterna: träsnittet. Denna månghundraåriga teknik passade deras filosofi mycket väl. De kunde förverkliga sina kreativa mål mycket väl i träsnitt genom att använda djärva konturer, stora ytor, tydliga kontraster och stilisering av föremålen.
Konstnärsgruppen Brücke: En milstolpe i konsthistorien
Brücke-konstnärernas arbete anses idag vara ett av de viktigaste bidragen till konsthistorien. Många år före "Blaue Reiter" i München gav Brücke avgörande impulser för omvandlingen av det moderna måleriet.
Som ofta är fallet med avantgardekonstnärer ansågs Brücke till en början vara alltför progressiv och provokativ. Kritikerna fördömde främst konstens onaturliga, disharmoniska och rastlösa stil ("en våldtäkt på den sinnliga världen" - konstkritikern Hermann Bahr, 1914). De frekventa nakenbilderna var också kontroversiella. Trots den inledande kritiken fick expressionismen under de följande åren allt större stöd bland samtida konstnärer. Ernst Ludwig Kirchner deltog t.ex. regelbundet i utställningar i Tyskland och Schweiz under sin livstid och sålde många verk.
Under de följande decennierna blev de revolutionerande förändringarna i Brücke-konsten etablerade och påverkade många andra konströrelser världen över. Stilar som abstraktion, abstrakt expressionism eller neoexpressionism hade sina rötter direkt i Brückes expressionism.
Än i dag är verk av Kirchner, Schmidt-Rottluff, Bleyl och Heckel mycket populära. Originalen av alla Brücke-konstnärer är mycket eftertraktade både på utställningar och bland samlare och värderas högt. Dessutom är "Brücke Museum" i Berlin, som initierades av Karl Schmidt-Rottluff själv, tillägnat expressionismens pionjärer med ett eget utställningsutrymme.