Barock och renässans: Så här ser skillnaderna ut

Slottet i Versailles, da Vincis "Mona Lisa", magnifika trädgårdar som Schwerin och Hannover i Tyskland och Botticellis "Venus födelse": Konst och arkitektur från renässansen och barocken är lika aktuella som de är populära.

Tillsammans täcker dessa två epoker en period på över fyra århundraden. Renässansen uppstod ur medeltiden runt början av 1400-talet. Den ersattes av barocken i början av 1600-talet. Klassicismen satte punkt för renässans- och barockfaserna i slutet av 1700-talet.

Vid första anblicken har dessa epoker mycket gemensamt. I båda fallen var bildkonsten djupt påverkad av den politiska, religiösa och sociala utvecklingen. Deras stilar uppvisar också vissa paralleller. Men vad är egentligen skillnaden mellan renässansen och barocken?

Den främsta skillnaden ligger i deras respektive samhälleliga kontexter: Renässansen formades av reformationen och humanismen. Under detta inflytande upptäckte renässanskonsten människan som ett självständigt subjekt. Den hämtade exempel från den grekiska och romerska antiken och betonade en så realistisk framställningsstil som möjligt.

Fem betydande renässanskonstnärer:

• Leonardo da Vinci,
• Raphael Santi,
• Sandro Botticelli,
• Albrecht Dürer, och
• Michelangelo Buonarroti.

Barocken präglades dock av motreformationen och det trettioåriga kriget. Barockkonsten följde renässansens idéer, men utvecklades ytterligare. Inom måleriet ersattes realismen av drama och patos. Bibliska och mytologiska teman återupptäcktes också som motiv. Begreppet dödlighet inspirerade till en helt ny genre: "Vanitas" stilleben.

Barockens mest betydande konstnärer:

• Jan Vermeer,
• Michelangelo Merisi da Caravaggio,
• Rembrandt van Rijn,
• Peter Paul Rubens, och
• Jan Brueghel den äldre.

Nedan fördjupar vi oss i skillnaderna mellan barock och renässans i detalj.

Renässans kontra barock: Tider av social omvandling

Det sociala och politiska sammanhanget spelade en viktig roll i utvecklingen av både renässansen och barocken. Varje stil svarade på ett unikt sätt på de respektive situationer där den uppstod.

Renässans: En ny världsbild formad av humanismen

Under renässansen genomgick Europa grundläggande förändringar inom kultur, ekonomi, vetenskap och politik. Bland de viktigaste händelserna var reformationen och den efterföljande splittringen av kyrkan. Uppfinningen av tryckpressen och framsteg inom naturvetenskapen skapade ett nytt intellektuellt klimat i Europa.

Överlag minskade inflytandet från adeln och kyrkan, som hade dominerat politiken och samhället i århundraden, under renässansen. Samtidigt stärkte den rika borgarklassen sin ställning i samhället. Den gynnades av den stadigt växande handeln både inom landet och internationellt.

Denna utveckling påverkade finansieringen av konst och kultur. Under den föregående medeltiden var adeln och prästerskapet de främsta beskyddarna av bildkonsten. Nu tog borgerliga Maze alltmer på sig denna roll.

Inte bara politiska och ekonomiska förändringar formade renässanskonsten

De rådande filosofierna, idealen, världsbilderna och livshållningarna satte sin prägel på konstverken under denna epok. Renässansens skulpturer och målningar präglades av humanism.

Den humanistiska filosofin utgjorde kärnan i tänkandet och handlandet under denna epok. Humanismen, som hade sitt ursprung på 1300-talet, uttryckte en önskan om förändring och en ny era. Den innebar en radikal förändring från det medeltida tänkandet, där den kristna läran underordnade människan under det gudomliga.

Genom att hedra människans kreativa verksamhet får naturvetenskapen en ny status. Forskare, akademiker och ingenjörer frigjorde sig gradvis från kyrkans doktrin. Det ledde till banbrytande uppfinningar och teorier, som utvecklades och publicerades under denna epok.

Även om människorna alltmer fokuserade på den jordiska tillvaron och dess utmaningar, försvann inte andlighet och religion helt ur vardagen under renässansen.

Barocken: En epok påverkad av det trettioåriga kriget

Barocken följde direkt på renässansen. Till skillnad från renässansen påverkades barocken starkt av det trettioåriga kriget. Som så ofta var situationen för allmogen och adeln mycket olika, vilket skapade kontrasterande stämningar i samhället.

För majoriteten av befolkningen i Europa innebar kriget lidande och umbäranden, med sjukdomar, död, hunger och förstörelse som dagliga realiteter. De aristokratiska härskarna och de rika intog däremot en "nu mer än någonsin"-attityd. De levde i överdådig lyx och firade sig själva och sin makt med lyxiga festligheter och magnifika byggnader.

Motreformationen förstärkte kyrkans inflytande. Fokuseringen på denna värld, som lärdes ut av humanismen under renässansen, förlorade en del av sin betydelse till förmån för den kristna tron.

Efter trettioåriga kriget kunde många monarker behålla sin ställning. Absolutismen etablerade sig som styrelseskick i olika europeiska stater. Kejsare och kungar gjorde anspråk på absolut makt över folket och nationerna. De demonstrerade sitt maktanspråk med extravagant arkitektur och överdådiga livsstilar.

Vid sidan av adeln växte sig också den katolska kyrkan starkare. Under motreformationen kunde den utöka sin makt och sitt inflytande. Under denna tid beställde den katolska kyrkan många konstverk med religiösa motiv. Skulpturerna och målningarna bidrog till att stärka dess ställning bland de troende.

Samtidigt utmanades också den traditionella världsbilden på olika sätt. Det gällde å ena sidan det traditionella klassamhället. Det rådande systemet, med adel och prästerskap på ena sidan och borgare och bönder på den andra, ifrågasattes. Å andra sidan höjdes röster bland vetenskapsmännen för att jorden inte var universums mittpunkt utan snarare solen.

Barock och renässans i jämförelse: Motiv

Den nya världsbilden och förändringarna i samhället avspeglades i motiven från båda epokerna.

Motiven i renässanskonsten

I renässansens filosofi stod människan i centrum, och konstnärerna speglade detta genom att låta människan stå i centrum för sina verk. Nu avbildades människan som ett självständigt motiv - precis som religiösa figurer.

Konstnärerna fokuserade på att avbilda den mänskliga anatomin så realistiskt som möjligt. Detta var särskilt tydligt i de alltmer populära porträtten. De första konstnärerna började också göra självporträtt. Även om människan nu blev ett allt viktigare motiv, fortsatte religiösa och mytologiska teman att vara aktuella. Både scener ur Bibeln och ur antikens mytologi förekom ofta i målningar och skulpturer.

Förutom människor och gudar fick även naturen en allt större betydelse i renässanskonsten. Landskap och djur hade nästan inte spelat någon roll alls i målningar och skulpturer fram till början av 1400-talet. Men under renässansen började konstnärerna ägna allt mer uppmärksamhet åt flora, fauna och arkitektur. Landskapsmåleriet var dock fortfarande långt ifrån att bli en egen genre. Landskap fungerade fortfarande i huvudsak som bakgrunder och kulisser. Från och med nu ägnade konstnärerna dock större uppmärksamhet åt att detaljerat och verklighetstroget skildra de scener där människorna agerade.

Religion, vanitas, natur - barockkonstens motiv

Människan förblev ett centralt tema i barockkonsten, med många porträtt av monarker och adel. Men även motiv med flera deltagare, som festivaler eller andra sociala tillställningar, avbildades i målningarna.

Samtidigt såg motreformationen till att religionen åter blev viktig i människors vardagsliv. Detta återspeglades också i barockkonsten. Prästerskapet beställde återigen i allt större utsträckning målningar och skulpturer med religiösa och bibliska motiv. Teman kretsade ofta kring Jesus, Jungfru Maria, änglar eller föreställningar om himmel och helvete. Mytologiska figurer som Venus och Amor förekom också i barockens skulpturer.

I barockmåleriet etablerades visualiseringen av Vanitas-idén som ett nytt motiv. Särskilt stilleben var en påminnelse om jordelivets flyktiga natur. Som symboler för detta användes olika återkommande föremål som dödskallar, timglas, ljus, flugor eller vissnande blommor. Vanitasmotiven skulle uppmuntra betraktaren att reflektera över sitt inre liv och sin moral.

Naturen fortsatte också att utvecklas som bildtema i barockkonsten. Särskilt under senbarocken och den efterföljande rokokon blev landskapsmotivet alltmer en egen genre. Skogar, havs- eller bergslandskap, liksom trädgårdar, djur och växter avbildades nu utan människor.

Nya visuella språk och tekniker inom renässans och barock

Inte bara ämnena utan också den visuella kompositionen och måleritekniken skilde sig avsevärt mellan renässansen och barocken. Dessa skillnader var nära kopplade till teman och den rådande synen på konst.

Renässansen: Återupplivandet av proportioner i målningstekniken

Framför allt var det återupptäckten av den klassiska antiken som starkt påverkade avbildningsstilen i renässanskonsten. I takt med att människan började uppfattas som en individ lade konstnärerna större vikt vid anatomiskt korrekta, naturalistiska och detaljerade avbildningar. De strävade efter att avbilda sina motiv med individuella ansiktsdrag och naturliga proportioner så troget som möjligt.

Men samma precision tillämpades också på figurer som inte kunde iakttas direkt, t.ex. bibliska eller mytologiska gestalter. Den realistiska stilen dominerade även andra genrer, t.ex. landskap och arkitektur.

Dessutom gjorde renässansmålarna betydande framsteg inom visuell komposition. En av de viktigaste upptäckterna under denna period var centralperspektivet. Det gjorde det möjligt för målarna att skapa ett intryck av rumsligt djup och tredimensionalitet. För att uppnå detta lät de (imaginära) linjerna i sina målningar löpa mot den så kallade "försvinnande punkten". Föremål som skulle synas längre bort i målningarna målades mindre. Framträdande föremål som skulle framträda i förgrunden målades större.

En annan viktig utveckling inom renässansmåleriet var "sfumato"-tekniken. Konstnärer använde denna metod genom att applicera ett tunt lager vit lasyr på vissa områden för att mjuka upp föremålens konturer. Olika ljuseffekter som dimma eller starkt ljus kunde simuleras på detta sätt. Det var också möjligt att skapa ett intryck av rumsligt djup på detta sätt, eftersom oskärpan fick föremålen att verka längre bort.

Barockkonst: Övergång från realism till emotionalitet

Tekniker och avbildningssätt skilde sig också från renässansens och barockens. Medan renässansmålarna strävade efter en nära återgivning av verkligheten, var barockkonsten mer känslosam och dramatisk i sitt bildspråk. De scener som avbildades var överdådiga, yppiga och fulla av rörelse och energi. De verkade iscensatta och lutade åt dramatisering och patos.

Barockkonstnärerna fortsatte dock att modellera sina föremål utifrån verkligheten. Med spelet mellan ljus och mörker, det så kallade "chiaroscuro", simulerade de en livfull rumslighet. Proportionerna mellan kroppar och föremål kunde definieras ännu tydligare genom ljusinsläpp och skuggspel. På så sätt framstod bildobjekten som mycket tredimensionella och var fast placerade i rummet.

En nyutvecklad målningsteknik bidrog också till det levande intrycket av målningen. Genom att applicera färg, så kallad "impasto", kunde konstnärerna framhäva eller framhäva vissa delar av målningen. Den främsta egenskapen hos impasto var dess fullständiga opacitet, och färgen applicerades ofta på ett något upphöjt sätt. Denna teknik gjorde det möjligt att framhäva ljusa områden eller monokromatiska partier, vilket ytterligare förstärkte den tredimensionella och dynamiska effekten.

Under rokokon, som var en utveckling av senbarocken, nådde den starkt känslomässiga stilen sin höjdpunkt.

Rokokon markerade slutet på de stora epokerna renässans och barock.