Piet Mondrian
1872-1944
Det är svårt att föreställa sig att Piet Mondrians strikt geometriska kompositioner har sitt ursprung i måleriska, filigrana landskapsstudier. Vid 20 års ålder, som student vid konstakademin i Amsterdam, kände han sig nära impressionismen. I det neutrala Nederländerna slapp han under lång tid första världskrigets oroligheter och kunde följa sin inspiration och sina teosofiska studier. De första fauvistiska och neoimpressionistiska elementen dök upp i hans målningar.
I Paris, som han besökte för första gången 1912, deltog han i flera "Salons des Indépendants", där han påverkades av Georges Braques och Pablo Picassos kubism. Mondrian reducerade t.ex. ett träd till horisontella och vertikala linjer tills svarta, ortogonala streck delade bildytan och han fyllde mellanrummen med vitt och primärfärger.
Baserat på sin djupa kunskap om abstraktion grundade han 1917 målar-, designer- och arkitektgruppen "De Stijl" - den holländska motsvarigheten till det tyska "Bauhaus". I hans målningar ska allt vara i balans, djupeffekten ska försvinna så att "ren verklighet" återstår.
Mondrians visionära stil lämnade tydliga spår i konst, design och arkitektur, bland annat i New York, dit konstnären slutligen emigrerade 1940.
